Samtal från läkaren

Dagen började med ännu ett besök på sjukhuset. Men idag var det Alfred som hade tid hos sin öronläkare för åter besök.  Alfred har vaknat på nätterna nu i några dagar och varit helt otröstlig. Vi har misstänkte att han nog har öroninflammation igen.(mindre än en månad sen sist). Läkaren undersökte hans öron med en kamera och allt visades på en tv skärm på väggen. Jäkligt häftigt att se hur det såg ut i örat. Han var väldigt röd i örat så han hade ju öroninflammation som vi misstänkte. Det resulterade i en penicillin kur på tio dagar, samtal med läkaren nästa vecka och åter besök om en månad. Sedan blir det antagligen operation.  Snutten min han klagar aldrig är pigg och glad i alla läggen.

Klockan elva skulle min läkare ringa mig men det tog en himlans tid innan han ringde upp. Vi hade en inbokad telefon tid idag för att jag behöver ett läkarintyg kring hur jag mår till AMS. Vi pratade länge och jag fick svar på många frågor som jag hade, jätte skönt. Efter att i hade pratat ett tag så berättade han att han hade min rönken bilder framför sig och att tumören inte var så stor. Gissa om jag blev lättad. Som jag har oroat mig för operation. Han sa att jag ska börja behandlas med medicin på en gång. En medicin som ska krympa tumören samt sänka mitt höga prolaktin värde. Jag ska trappa upp medicin mängden vecka för vecka och när mina värden har sjunkit till normala så ska jag äta den dosen i minst fem år. Då jag ska prova att sluta men höjs värdena igen så blir det medicin resten av livet. Han varnade mig för att den här medicinen hade mycket biverkningar och att jag skulle kontakta dom om jag fick för mycket biverkningar. Så nu håller jag tummar och tår för att jag slipper biverkningar och att jag blir pigg snaaaaaaaaaaaart!!!!  Nu jävlar ska denna tumör bort helt och jag ska bli pigg igen!! Få tillbaka all energi!! Det förtjänar jag.

Den här veckan har varit så oerhört intensiv för mig två trötta, trotsiga barn som verkligen trotsar och bråkar om allt dom är helt sluta efter dagis, Noddan har jobbat eftermiddag och jag mår piss. Har bara varit att bita i hop, men denna vecka har det inte varit lätt blivit mycket tårar. Ensam är stark eller vad är det man brukar säga? Stämmer inte in på mig.  Det är så frustrerande att må så här jag har inte tid med detta jag måste ha energi till mina barn. Jag har en massa måsten som inte försvinner pga att jag blir sjuk. Finns liksom inte tid för detta.