Det blev inge dagis för Hilma denna vecka. För det har hänt en olycka där. Hilmas avdelning ligger i en egen byggnad på gården i en gammal gymnastiksal som dom gjort om. I tisdags när jag kom till dagis så stod dagis fröken där helt skärrad. Hon berättade att i taket så sitter det ju stora lysrörs lampor. Och dom har ramlat ner från taket. Precis där vi brukar sitta och leka med barnen. Dom hade skurit upp mattan och golvet när dom ramlade. Jag vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om barnen varit där. Hade slutat riktigt illa då.
Jag kände bara hur jag kokade när jag gick därifrån. Så jag började leta efter numret till Förskole chefen för att ringa och fråga vad fan det är som händer. En sån här olycka får inte inträffa!
Men med två små så kom det massa saker emellan och jag hann inte ringa innan han själv ringde upp Noddan. Noddan berättade att han lät alldeles skärrad och att han sa att dom nu skulle göra en besiktning på lokalen. Han sa även att ni får jätte gärna ha Hilma hemma om det går för vi har lite svårt att placera ut alla barn. Dom skulle även besikta lokalen. Nu gör dom en besiktning på hela lokalen!!! Det kanske vore smart att göra det innan dom släpper in alla barn där! Man undrar ju vad det är för människor som bestämmer på kommunen alltså!
För två veckor sen så avslutade Alfred sin penicillin kur. Då han hade öroninflammation igen. Innan kuren var slut så började han få feber igen. Han blev feber fri någon dag sedan kom febern tillbaka igen. Han fick en jätte jobbig hosta . Nu så visade det sig att han har en dubbelsidig öroninflammation. Doktorn sa att han var jätte svälld där inne och att det var jätte kladdigt. Stackars lilla barn! Det tar verkligen aldrig slut på detta elände. Det som är helt otroligt är att han aldrig har klagat. Han blir möjligen lite mammig men det är det ända. Nu så kommer det bli operation iaf. Så vi får hoppas på att det blir inom kort så han får vara frisk. Jag och Noddan sa i går att han har nog aldrig varit frisk längre än några dagar sedan han föddes. Känns så hemskt! Skär i hela kroppen av att tänka på det. I natt så vaknade han och skrek, han var helt otröstlig. Min första tanke var att nu har det gått hål på trumhinnan och I morse så rann det ur båda öronen. Så det är mycket troligt att det var så.
Det är verkligen i såna här situationer som man märker att man har svårt att räcka till som mamma. Alfred är mammig och hängig och vill vara vid mig hela tiden. Hilma kommer liksom i kläm i bland känns det som pga det. Något som jag får såna skuld känslor för. Men det blir svårt att räcka till hela tiden när man är ensam om dagarna. Man är inte fräschast i stan nu! Man känner sig utmattad och trött det påverkar ju en annan också av att han inte blir frisk. Lite sömn osv.
Nu håller vi tummarna iaf för att det ordnar upp sig med allt!
Tror jag ska dra med Noddan till Hemlingby när han kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar